Mild dom mot polis Willy Palm - Polisens illegala vapenförsäljning mörkas

Mild dom mot polisens illegala vapenhantering 

 

Mild dom mot polisens illegala vapenhanteringI slutet av 2006 föll domen mot polisen Willy Palm, som sedan år 1980 var ansvarig för ordningen på Stockholms-polisens vapenförråd och dessutom ordförande för Stockholmspolisens skytteförening. Palm fick ett lindrigt bötesstraff och slapp samhällstjänst på grund av hälsoskäl. Brottsutredningen blundade för alla vapen, som granater och k-pistar, som saknade licenser. Domstolen hade dessutom överseende med att det fanns licenser där vapen saknades. För en av de medåtalade gäller sekretess, det sekretessbelagda åtalet lades ned redan i januari 2005.

Willy Palm dömdes till slut för att det fanns ammunition i vapenförrådet som inte borde finnas där – samt för att ha stulit grammofonskivor från Myrornas!

– Allt slätades bara över, det berodde på att höga chefer var inblandade i det här, säger polisinspektören Kaj Hahne om domen.

 

 

Polis Runa Inemyr från Östhammar dömd för vådlig mopedjakt (vårdslöshet i trafik) och förseelse mot fordonsförordningen

Publicerad 18 november 2010 

Polis dömd för vådlig mopedjakt

NORDUPPLAND Polisen skulle stoppa en skolpojke på en trimmad moped. Det slutade med att polisbilen körde in i en vägbom och träffade pojken. Uppsala tingsrätt dömer polisen till böter för vårdslöshet i trafik och tjänstefel.

”Det får aldrig uppstå fara för allmänheten”

Det var i oktober förra året som en tonårspojke i Norduppland missade skolbussen. Han tog då sin trimmade moped för att ta sig till skolan. På vägen dit fick en ledig polis syn på pojken som färdades i hög fart. Han kontaktade sina kollegor som satte upp en hastighetskontroll. När mopedisten, som körde 66 kilometer i timmen, skulle stoppas fick han "hjärnsläpp" som han själv säger i förhör. Han gasade på och försökte köra ifrån poliserna. Patrullen åkte efter mopedisten in i samhället. När pojken vek av in på en mindre grusväg så följde patrullen efter. Polisen var som mest upp i en hastighet på 110 kilometer i timmen. Pojken körde närmare 90 kilometer i timmen och det bildades dammoln från gruset. 200 meter efter ett backkrön var vägen avstängd med en vägbom. Pojken tappade fäste med mopeden och gled liggande tillsammans med mopeden under bommen. När pojken reste sig upp körde polisbilen in i bommen. Bilen träffade även pojken som fick ytliga skador och ramlade omkull. Polisen som körde säger i förhör att denne såg bommen men att orsaken till kollisionen berodde på bilens hastighet och grusunderlaget. Uppsala tingsrätt finner att polisen gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik. Rätten dömer även polisen för tjänstefel då polisen fortsatte följa efter pojken i högfart in på grusvägen. Polisen skulle ha stannat när pojken vek av in på grusvägen.
"Är den flyendes farlighet inte känd eller, om den är känd, inte av svårartad beskaffenhet bör förföljandet avbrytas så snart det innebär fara för att någon skadas" står det i polislagen. Polisen döms även för förseelse mot fordonsförordningen efter att ha kört sin privata bil, som var belagd med körförbud, på en gata i samhället. Polisen döms till dagsböter 16 800 kronor. Polisen ska dessutom betala 500 kronor till brottsofferfonden.

Runa Inemyr

UPPSALA TINGSRÄTT

DOM  2010-11-17

Mål nr B 4518-10

Tilltalad
Malin RUNA Inemyr, 780124
Socker-lottas Gård 14
742 34 Östhammar

DOMSLUT

Begångna brott
1. Tjänstefel
2. Förseelse mot fordonsförordningen
3. Vårdslöshet i trafik

Påföljd m.m.
Dagsböter 60 å 280 kr

Brottsofferfond
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

UTREDNINGEN
Åklagaren har, förutom förhör med Runa Inemyr, åberopat målsägandeförhör med Mattias Markusson, född 1993, och vittnesförhör med Erik Boström och Robert Hedenström. Åklagaren har vidare åberopat den skriftliga bevisning som anges i bilaga 1.
Samtliga hörda har lämnat trovärdiga uppgifter. Genom de hördas berättelser och övrig bevisning är följande utrett. Den aktuella morgonen hade Mattias Markusson, som bor i Östhammar, missat bussen till skolan. Han tog därför sin moped, som var trimmad, och körde längs landsvägen mot skolan i Gimo. Han kom ikapp Erik Boström som färdades i en bil tillsammans med sin lilla dotter. Erik Boström arbetar som polis men var ledig denna dag. Erik Boström uppmärksammade att mopeden framfördes med hög hastighet. Han ringde då till sin kollega Robert Hedenström som var i tjänst och berättade om sin iakttagelse. Han lämnade även uppgift om mopedens registreringsnummer. Robert Hedenström arbetade vid aktuellt tillfället tillsammans med Runa Inemyr. De två sistnämnda upprättade en hastighetskontroll längs landsvägen inne i Gimo. Robert Hedenström ställde sig vid landsvägen och ”sköt” med laserinstrumentet mot Mattias Markussons moped när denne kom körande. Mätningen visade att Mattias Markusson körde i en hastighet av 66 km/tim. Robert Hedenström gick ut på vägen och visade stopptecken för Mattias Markusson. Denne fick enligt egen utsaga ”hjärnsläpp” och körde förbi Robert Hedenström. Mattias Markusson körde därefter in i samhället. Erik Boström körde med sin privata bil efter Mattias Markusson. Robert Hedenström sprang till polisbilen och hoppade in i denna. Runa Inemyr satt i förarsätet på polisbilen och körde iväg efter Mattias Markusson. Både Runa Inemyr och Robert Hedenström har uppgett att anledningen till att de körde efter Mattias Markusson var att de ville stoppa honom. Det skulle enligt dem ske genom ett s.k. normalstopp vilket innebär att polisbilen lägger sig bakom det fordon som skall stoppas och sätter på blåljusen. Mattias Markusson stannade inte och Runa Inemyr stängde av sirenen och blåljusen efter ett par hundra meter. Runa Inemyr körde till en början inte direkt efter Mattias Markusson utan hon körde på en parallellgata och såg därvid Mattias Markusson då och då. Som hon får förstås var avsikten att kunna genskjuta Mattias Markusson vid en viss plats. När de kom fram till denna plats hade Mattias Markusson och Erik Boström redan passerat denna. Ett stycke därefter kom Runa Inemyr och Robert Hedenström ikapp Erik Boströms bil och denne släppte förbi dem. Samtidigt svängde Mattias Markusson in på en mindre asfalterad väg som efter ett kort stycke var belagd med grus. Även Runa Inemyr körde in på denna väg. Mattias Markusson körde längs denna väg med full gas vilket innebar att mopeden framfördes i 90 km/tim. Mattias Markusson hade sett att Erik Boström körde efter honom och när han kört in på grusvägen såg han att den målade polisbilen, som Runa Inemyr körde, följde efter honom. På en raksträcka på grusvägen körde Runa Inemyr i en hastighet av 110 km/tim. Cirka 200-250 meter efter ett backkrön spärrades vägen av en nedfälld vägbom. Denna bom låg i änden av en fem meter lång träbro. När Mattias Markusson körde upp på bron tappade mopedens däck fästet och han gled liggande tillsammans med mopeden under bommen. När han rest sig upp och på nytt satt sig upp på mopeden körde polisbilen in i bommen. Polisbilen träffade även Mattias Markusson vilket hade till följd att denne ramlade omkull. Bilen fick skador på motorhuven och på vindrutan och Mattias Markusson fick en ytlig skada på vänster sida. Av trafikmålsanteckningarna framgår att bromsspår uppmärksammades på ett avstånd av 50 meter från träbron. Robert Hedenström har uppgett att de inte såg Mattias Markusson efter att de kört in på grusvägen, men att de såg var han befann sig på grund av att han drog upp ett dammoln. Runa Inemyr har uppgett att hon tidigare endast kört in ett stycke på grusvägen. Hon har vidare uppgett att hon såg bommen på cirka 200 meters avstånd och att anledningen till att hon körde in i bommen berodde på bilens hastighet och grusunderlaget.

DOMSKÄL
Genom Runa Inemyrs erkännande, som vinner stöd av övrig utredning, är åtalet för förseelse mot fordonsförordningen styrkt. För att Runa Inemyr skall kunna dömas för tjänstefel krävs att hon åsidosatt vad som i den angivna situationen gällt för hennes uppgift. Den bedömningen skall ske mot bakgrund av den rättsliga reglering som gäller enligt 8 § och 22 § polislagen samt de föreskrifter som Rikspolisstyrelsen utfärdat i anslutning härtill (RPSFS 2008:6, FAP 104-1). I 8 § polislagen redogörs för de allmänna principer som gäller för alla polisingripanden. Där föreskrivs att en polisman som har att verkställa en tjänsteuppgift ska ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Bestämmelser om stoppande av fordon finns bland annat i 22 §§ polislagen. I Rikspolisstyrelsens ovan angivna föreskrifter anges vilka åtgärder som skall vidtas då en person försöker undkomma med motorfordon. Enligt dessa definieras ett förföljande som körning med ett polisfordon efter ett undflyende fordon eller annat transportmedel med förhållandevis kort avstånd mellan fordonen i syfte att stoppa den undflyendes fortsatta färd samt att den undflyende genom ljud- och/eller ljussignal på ett tydligt sätt uppmärksammas på att hon eller han skall stanna. Ett efterföljande definieras som körning med ett polisfordon, utan ljud- eller ljussignaler, på större avstånd efter ett undflyende fordon i syfte att ta reda på vart den undflyende tar vägen. I fråga om förföljande föreskrivs i nämnda föreskrifter, såvitt nu är av intresse med beaktande av åklagarens gärningspåstående, att under förutsättning att förföljandet inte framkallar någon eller endast ringa fara för andra personer kan åtgärden vara motiverad, om den flyende genom visad brottslighet eller av annan anledning är att anse som farlig för andra människors liv eller hälsa. Är den flyendes farlighet inte känd eller, om den är känd, inte av svårartad beskaffenhet bör förföljandet avbrytas så snart det innebär fara för att någon skadas. Av Runa Inemyrs egna uppgifter och handlande framgår att hon förföljt den undflyende Mattias Markusson i avsikt att stoppa denne. Enligt tingsrättens mening kan ingen kritik riktas mot att Runa Inemyr påbörjade förföljandet av Mattias Markusson och fortsatte det fram till dess att Mattias Markusson körde in på grusvägen, eftersom det av allt att döma kunde ske utan risk för någon. Därefter måste det emellertid stått klart för henne att Mattias Markusson, som körde in på skogsvägen i hög hastighet, inte avsåg att stanna utan att han med alla medel försökte undkomma dem. Runa Inemyr borde då omedelbart ha avbrutit förföljandet och inte kört efter Mattias Markusson i hög hastighet på den smala och grusbelagda vägen. Den brottslighet för vilken Mattias Markusson kunde misstänkas utgjorde nämligen inte tillräcklig grund för att bedöma honom som så farlig för andra människors liv och hälsa att det därför var motiverat med ett förföljande som innebar fara för i vart fall för Mattias Markusson och polismännen själva. Med hänsyn till det anförda anser tingsrätten att Runa Inemyr, genom att fortsätta förföljandet även sedan det måste ha stått klart för henne att förföljandet innefattade stora risker, handlat i strid mot de av Rikspolisstyrelsen utfärdade föreskrifterna.

Gärningen kan inte vid en helhetsbedömning bedömas som ringa. Åtalet för tjänstefel skall därför bifallas. Runa Inemyr har gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande genom att köra i mycket hög hastighet på en grusbelagd och smal grusväg vilket lett till att hon inte förmått undvika en kollision med ett hinder i form av en vägbom som hon upptäckt på cirka 200 meters avstånd. Hon har därigenom i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingades av omständigheterna. Åtalet för vårdslöshet i trafik skall därför bifallas. Påföljden bestäms till dagsböter.

http://www.scribd.com/doc/179622811/Polis-RUNA-Inemyr-V%C3%A5rdsloshet-i-trafik-tjanstefel-B4518-10-pdf

Polis Lisbeth Walther dödade Ivan Pantić - Regeringen tar inte sitt ansvar

Corruptio-journalist avslöjade sanningen kring polisens illegala drivning av Ivan Pantic som infiltratör åt polisen i Malmö och Helsingborg

Polis Elisabeth Walther (Malmö/Helsingborg) drev Ivan Pantic som infiltratör och denna illegala tjänsteutövning (utnyttjande) ledde till att Ivan Pantic mördades i Malmö december 2004. Sex månader tidigare sköts Pantic i huvudet med en pistol av kaliber 7.65 mm. Han överlevde mirakulöst nog två kulor genom bakhuvudet. Polis Elisabeth Walther besökte honom då på sjukhuset i Malmö. Trots att han utsatts för mordförsök så fortsatte polisen att driva honom som infiltratör vilket blev hans död.

Polisen ringde mamma Pantic en timme innan mordet
Polis Elisabeth (Lisbeth Walter) ringde Ivans mamma en timme innan mordet skedde, och berättade att polisen omedelbart behövde komma i kontakt med Ivan. Tio år efter mordet har Sveriges regering och polis inte utrett polisens vållande och illegala drivande av Ivan. Polis och regering har fram till dags datum inte betalat ut ersättning till familjen Pantic, inte ens en ursäkt från regeringen som varje dag påstår sig värna om människor över hela världen.

Vad regeringen har gjort är att utnyttja ännu en människa till döds. Samt att göra allt för att skydda den grovt kriminella polis, Elisabeth Lisbeth Walter, som stängde av sitt mobilnummer en timme efter mordet på Ivan och som gömmer sig idag undan åtal och straff.

Ivan Pantic hade precis fått en dotter dagarna innan mordet.

Ivan Pantic dödades av svensk kriminell polis Lisbeth Walter som gömmer sig. Ivan blev 28 år.

http://corruptiosweden.blogspot.se/2011/10/joakim-palmkvist-och-tobias-barkman.html

 Polis Lisbeth Walter vållade Ivan Pantics död. Modern arg på polisen som ljuger.

Polis Bengt Ödmark från Jonstorp onanerade och blottade sig för tonårs-tjejer

Pedofilpolis Bengt Ödmark från Jonstorp blottade sig för tonårstjejer i Helsingborg - Kallas tydligen "tjänsteresa"

Bengt Åke Erik Ödmark, 1943-12-31. Marie-Louise Arnell Ödmark, 1944-08-22. Adress: Gamla Rekekroken 8, Jonstorp. Marie-Louise Arnell Ödmark, Byrådirektör Stockholms universitet.

 Blottarens son Erik Ödmark.

Blottarens son Göran Ödmark.

Polis Janne Sakari Salo från Halmstad åtalas för kvinnomisshandel

Polis Janne Sakari Salo åtalas för misshandel

Gillade inte att sambon bytte TV-kanal - Misshandlade henne med fjärrkontrollen.

HALMSTAD. Halländsk polisman Janne Sakari Salo åtalas för misshandel av sin sambo

– Tror du att du äger teven? ska polismannen ha skrikit när hans sambo bytte kanal. Han hade just slumrat till när hon tog sig friheten att slå över till något annat. Då vaknade han och gick på henne med fjärrkontrollen och drog henne i håret. Polismannen befinner sig nu på påtvingad tjänstledighet. Också hans sambo åtalas för att vid ett tidigare tillfälle ha slagit honom i ansiktet.

Förnamn:     Janne Sakari
Tilltalsnamn:     Janne
Efternamn:     Salo
Gatuadress:     Lummervägen 39
Postnummer:     302 40
Postort:     Halmstad
Kommun:     Halmstad
Församling:     Söndrum-Vapnö
Födelsedatum:     1967-06-06

POLIS NASIM AWEIDA - ESLÖV - BREV - URSÄKT

 

Nasim Aweida skrev 19 september 2010... 

 

Tjena Johan (och Ivan om du nu läser detta), vet att du är en schysst kille innerst inne med tanke på att du skyddar palestinier och bryr dig om människors lika värde (jag är själv palestinier och Polis för jag bryr mig också om människors lika värde).

Som jag tidigare sagt så var inte ingripandet mot er personligt. Jag känner varken dig eller Ivan sen innan. Beklagar om ni kände er personligt angripna men jag gjorde bara mitt jobb.

För att ni ska förstå läget, att det inte var personligt så ska jag berätta från min synvinkel:

Jag och min kollega hade bestämt oss för att stoppa fordonet som ni åkte för att göra en vanlig kontroll om man har körkort / har druckit och kört (PL 22 4p). När vi skulle kontrollera er (objektivt) så upplevde jag det som att ni båda ville springa från platsen varför jag ropade "Stanna! Sätt er i bilen!".

Jag fick säga till er "sätt er i bilen" flera gånger och jag är ärlig med att jag sa det lite hårt eftersom man som Polis ibland gör så för att slippa springa efter om man upplever att flyktfara finns.

Redan där började ni säga fula saker mot mig och mot min kollega fastän det enda jag hade sagt var "sätt er i bilen".

Ivan började röra saker i sin jackficka och kastade in sin jacka i baksätet. På grund av det tillsammans med att han verkade vara mycket aggressiv och våldsam (genom att han stängde bildörren mycket hårt - ja jag blev faktiskt lite rädd av det) så befarade jag att Ivan var en våldsam kille med vapen i bilen varför jag ville kontrollera bilen om det fanns vapen. I samband med en PL 20a som vi gjorde så brukar man göra en PL 19 1 och 2 st som innebär visitation på personerna som befann sig i fordonet.

När vi var klara med kontrollen som vi gjorde så smidigt som möjligt utan att dra ut på tiden för att inte störa er i onödan så släppte vi er och förklarade till och med lagstöden i lugn och ro.

OM ni fortfarande upplevde det som personligt och orättvist mot just er så vill jag härmed klargöra att det inte varit det.
Hade jag bara känt att ni inte ville springa från platsen (eller bli okontrollerade) från början så hade ni upplevt mig mycket mycket trevligare från början och troligtvis hade jag inte tagit beslut om någon PL 20a eller PL 19 just då.

Jag är en polisman med heder och samvete så om jag sårat er så ber jag om ursäkt och ber samtidigt snällt om ni kan sluta trakassera mig med fula ord. Ber er ödmjukt att ta bort mitt namn från er blogg och jag önskar er en god fortsättning och att vi förhoppningsvis kan samarbeta tillsammans mot brott och orättvisor i samhället. Tillsammans är vi starka, bara vi samarbetar.

Händelsen.

Kvällen den 26 december 2009 står Ivan och Johan utanför Ivans bil på Sockenvägen i Eslöv. Ivan tog fram en cigarett och skulle tända den när polisen kommer fram och börjar skrika "sätt Er i bilen". Ivan ifrågasätter polismannens beteende och samtidigt ber Ivan sin kamrat att börja filma händelsen med mobilen. Då blir poliserna ännu mer aggressiva och skriker som psykopater samtidigt som poliserna går tillbaka till sitt fordon.
Ännu en polisbil anländer och polis kommer fram till Ivans bil och säger till Johan att komma till polisbilen. Johan gör så och räcker mobilen (som är igång och filmar) till Ivan. Den mest psykopatiska polismannen går då fram till Ivan trycker upp honom mot bilen vrider mobilen ur Ivans hand stänger av mobilen och slänger in den i Ivans bil. Båda visiteras och bilen gås igenom. På fråga varför visitering sker och polisernas tjänstenummer så svarar poliserna, "det behöver vi inte tala om för Er".

Poliserna kör från platsen och Ivan ringer sina föräldrar som kör till polisstationen där alla möts. Har du tittat mycket på Cops säger Ivans pappa till en av poliserna utanför polisstationen. Vi misstänkte vapen säger polisen, jaha säger Ivan, Ni misstänkte vapen och därför skrek Ni till oss att sätta oss i vår bil och stänga våra dörrar din lögnare. Ivans mamma säger till poliserna att hon aldrig sett sin son så upprörd, "Ni måste ha gjort något mot honom" säger mamman till poliserna.

Dagen efter gör Ivan och Johan en polisanmälan i Lund där polis Marlene Lindbäck (nonchalant) tar emot anmälan medan hon säger att hon inte har tid att lyssna på hela historien. Efter en vecka lade åklagaren ned allt. Ivan har anmält poliser Marlene Lindbäck och Alf Lindstedt, åklagare Björn Ericsson och Per Lind för tjänstefel kring anmälan mot gangsterpoliserna.


Polis Nasim Aweida, den som skrek likt en narkotikapåverkad psykopat.


Polis Nasim Aweida med kollega kräver att Ivan slutar att filma med mobilen.
Närvarande poliser som anmälts för tjänstefel, Nasim Aweida, Christoffer Frisk, Henrik Fahlberg, Bång Larsson Love.

Poliserna ljuger och överdriver för att dölja sina brott (PM).

Polis Bång Larsson Love (PM).
När någon ifrågasätter polisers kriminella beteende så blir kritiker ofta misstänkta för att vara narkotikapåverkade.

Poliser inblandade i händelsen.

Karl Isak Love Bång Larsson (Horunge), 1983-10-14, Stora Södergatan 42 B 5tr Lund. Född i Malmö Sankt Petri (Malmöhus län, Skåne). Modern, Bång Larsson, Eva Sylvia, 1946-06-26. Född i Alingsås stadsförs (Älvsborgs län, Västergötland).

Nasim Aweida, 1985-03-22 Västergatan 45 Eslöv. Föräldrar, Amin Imran Amin Aweida 1943. Nazirah Aweida 1944. Malmgatan 53 Eslöv

Carl Christoffer Frisk, 1976-06-02 Ejdervägen 1 P Lund. Född i Byarum (Jönköpings län, Småland). Modern, Lagerman Frisk, Agneta Kristina, 1949-01-30. Fadern, Frisk, Carl Eric Christian, 1949-01-08. Brodern, Frisk, Eric Alexander, 1976-06-02. Systern, Frisk, Filippa Charlotta Christina, 1984-12-31. Adress: Stora Gråbrödersgatan 3 C lgh 140, Lund.

Polis Hans Holst krävde smörgåstårta av trombonist (2007)

Smörgåstårta - en polisfavorit?

Polis Hans Holst fälldes idag för mutbrott av Lunds tingsrätt. Polismannen sa till en musiker att utredningen om hans stulna bastrombon skulle kunna påskyndas om musikern kunde utlova en smörgåstårta. Polis Hans Holst hävdade att det var så det brukade gå till - att utredningsledaren bjöd de underställda på smörgåstårta om utredningen gick bra. 80 dagsböter och 500 kronor till brottsofferfonden blev straffet. Musikern tog själv reda på att gärningsmannen fanns fångad på en övervakningsbild från en pantbank, där tjuven misslyckats med att lämna in bastrombonen. Trombonisten underrättade närpolisen i Lund om fyndet och fick då beskedet att dom hungriga yngre kollegorna skulle vara mer motiverade att ta reda på vem förövaren var om det kunde utlovas smörgåstårta. Den dömde polisen hans Holst medger att smörgåstårta varit på tal, men förnekar brott.

http://www.divshare.com/download/24632745-555
http://www.scribd.com/doc/175140557/Polis-Hans-Holst-19470729-Mutbrott-B79-07

Hans "Smörgåstårtan" Holst

Förnamn: Hans Åke Tilltalsnamn: Hans Efternamn: Holst C/O-adress: Yvonne Skog Gatuadress: Ättekullagatan 16 lgh 1601 Postnummer: 253 61 Postort: Helsingborg Kommun: Helsingborg Församling: Raus Födelsedatum: 1947-07-29.

Sambon: Förnamn: Yvonne Elenor Hildegard Efternamn: Skog Gatuadress: Ättekullagatan 16 lgh 1601 Postnummer: 253 61 Postort: Helsingborg Kommun: Helsingborg Församling: Raus Födelsedatum: 1943-02-21.

Ex-frun: Förnamn: Ann-Marie Efternamn: Holst Gatuadress: Visingsögatan 3 lgh 1201 Postnummer: 257 34 Postort: Rydebäck Kommun: Helsingborg Församling: Kvistofta, del Födelsedatum: 1947-09-24.

Mirtez Masovic, ihjälskjuten med vapen som polisen sålt via civil infiltratör - Polisledningens vapenförsäljning till gäng och regeringens mörkläggning dödar

K-falangen beväpnas av polisen via polisens infiltratörer!

Pistolen som användes vid mordet på Mirtez Masovic såldes utav polisens civila infiltratörer, och polisens infiltratörer har köpt pistolerna utav den vapenhandlare (Sven-Erik Ahlberg) ifrån Småländska Älmhult som än idag skyddas utav polismyndigheten, justitiedepartementet och åklagarmyndigheten. Nedan ser Ni bilder på dom två CZ-pistoler som bevisligen innehafts utav den dömde Amin Moyaed Abedi.

Poliserna som gjort undersökningen på vapnen har slarvat och förbisett att pistolernas serienummer har borrats bort och sedan har svetsbulor slipats ned. Alltså, serienumren har EJ slipats bort pga att numren redan var bortborrade innan slipningen gjordes. Gängningen på mordvapets pipa har spår från Ahlbergs kumpan (R. H.) som var mycket god vän med den, utav vittnet Hanna Udd, utpekade infiltratören Anders Eriksson från Dalarna.

(Polisen har misstagit sig, numren är bortborrade, därefter har hålen fyllts i med svetsmassa och svetsbulor slipats bort).

Mirtez Masovic, ihjälskjuten med vapen som polisen sålt via civil infiltratör.

23-åriga Alexandra Wikström sköts i huvudet år 2004 med revolver som Ahlberg sålt till polisens infiltratör.

Ahlbergs revolver levererades utav dottern Elisabeth Ahlberg (Osby) till polisens infiltratör Sinisa Nikolic och kumpanen Jouni Kurttio i Halmstad. Lajla Simonsen och Hanna Udd styrkte denna vapenförsäljning, samt erkände vapenhandlare Ahlberg detta under förhör den 28 februari 2002 till polis Hans Emanuelsson. Revolvern kunde ha säkrats av polis men utredningen var styrd utav Thomas Bodström och polischefer Leif Jennekvist, Ali Lindholm m.fl.

http://www.scribd.com/doc/140378119/Polisens-Vapenhandel-Corruptio-Journalist

Polis Fredrik Wirén riktade sitt tjänstevapen mot kollegan Marie-Louise Löfs huvud och gjorde en blindavfyrning (2009)

Otroligt korkad polis, Fredrik Wirén, åtals för blindavfyrning mot kollegas huvud

Den 23 mars i 2009.
Ett tjänsterum på polisstationen i Nyköping. Där hotade polisassistent Fredrik Wirén Frödin sin kollega Marie-Louise Löf genom att rikta sitt tjänstevapen mot henne. Polisen ska sedan ha gjort en blindavfyrning mot hennes huvud. Nu åtalas han för olaga hot.

SVEA HOVRÄTT
Avdelning 04
Rotel 0409

DOM  2010-10-05 Stockholm
Mål nr B 9068-09

PARTER (antal tilltalade 1)
Motpart (Åklagare)

Chefsåklagaren Christer Ekelund Riksenheten för polismål Malmö

Motpart (Målsägande)
Marie-Louise Löf
c/o ombudet

Klagande (Tilltalad)
Carl Åke FREDRIK Wirén, 761013.
Brunnsgatan 21 611 32 Nyköping


Ansvarsfrågan:
Wirén har förnekat gärningen. Han har anfört att han gjorde s.k. patron ur – inte en
blindavfyrning – och att han därvid inte riktade vapnet mot Löf. Han har bestritt att
han hade uppsåt vare sig till att rikta vapnet mot henne eller till att hos henne
framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person.

Av utredningen framgår följande. Polismännen Wirén och Löf vistades under tidig eftermiddag i ett tjänsterum på polisstationen i Nyköping. I rummet vistades också polismännen David Linde och Martin Ulvenhag. Alla fyra ingick i samma arbetsgrupp; Linde var chef för gruppen. Stämningen i gruppen var uppsluppen och skämtsam; det var en tuff jargong.

Om vad som inträffade har de inblandade uppgivit i huvudsak följande.

Löf: Hon satt invid väggen på en stol vid sidan av dörren till rummet. Hon satt med ryggen mot väggen. Hon talade i telefon med sin dåvarande sambo, polismannen Henrik Hägglund. Ulvenhag stod framför henne till vänster framför ett klädskåp. Linde satt framför henne till höger vid en dator. Wiréns tjänstevapen låg nästan rakt framför henne på ett skrivbord som stod vid motsatta väggen; mellan väggarna är det 3,8 meter.

Wirén stod framför skrivbordet med ryggen mot henne. Han tog upp vapnet och hanterade det. Han vred sig mot henne; han stod med sidan mot henne. Han höll vapnet i handen. Han höll med rak arm vapnet riktat rakt mot hennes huvud; avståndet mellan vapnet och huvudet var ca en meter. Han gjorde en blindavfyrning. Därefter sänkte han armen, vände ryggen till henne och skrattade.

Hon sa ”vad fan gör du din sjuka jävel”. I telefonen frågade Hägglund ”vad händer”. Hon sa ”jag fick just ett skott i pannan”, varvid Hägglund sa ”vad fan är det du säger”. Hägglund ville veta vad som hänt, men hon avslutade samtalet. Varken Linde eller Ulvenhag kommenterade händelsen. Polismannen Henrik Lundh kom in i rummet och lämnade det efter en kort stund. Linde bestämde att dels hon och Linde, dels Ulvenhag och Wirén skulle arbeta tillsammans den aktuella dagen.

Sedan hon och Linde åkt polisbil en kort stund sa Linde att han hade en tid hos fotvården. När hon blivit ensam kontaktade hon Hägglund och berättade vad som hänt. Hon och Hägglund kontaktade sedan Linde och berättade för denne vad som hänt. Linde sa att han inte hade uppfattat något av händelseförloppet, han sa sig bara ha hört en mantelrörelse. Linde sa att han skulle ta hand om saken. Hon ringde Ulvenhag. Denne, som sa sig ha uppfattat vad som hänt, sa ”jag tyckte det var
jävligt obehagligt jag också”.

– Hon är säker på att det var en blindavfyrning; att släppa tillbaka manteln och slacka hanen ger annat ljud. – Efter händelsen har hon mått dåligt och haft kontakt med företagshälsovården.

Wirén: Han stod vid skrivbordet med ryggen mot Löf, som satt vid dörren och talade i mobiltelefon. Det var ca två meter mellan honom och Löf. Han skulle göra patron ur på vapnet som låg på skrivbordet. Han var medveten om att detta enligt föreskrifterna skulle ha gjorts i vapenrummet; han gjorde det ändå i tjänsterummet. Han tog upp vapnet, tog ur magasinet, hakade upp manteln och hanen samt tittade och kände efter i lopp och magasinsbrunn att de var tomma. Han skulle sedan
släppa tillbaka manteln och slacka hanen. Eftersom han inte ville göra det när han stod vänd mot fönstret, vände han sig mot dörren. Han höll vapnet ned mot golvet när han vände sig om. Han höll sedan vapnet med utsträckt arm och siktade mot dörrspringan i dörrens nederkant; han släppte fram manteln och slackade hanen.

Löf, som satt ca en meter från vapnet när detta skedde, sa ”nu riktade Fredrik sitt vapen mot mig”. Han reagerade inte på uttalandet utan satte sig ner och läste arbetsrelaterad information. Han borde ha reagerat på uttalandet. Såvitt han minns skrattade han inte. Löf fortsatte sitt telefonsamtal; han minns inte vad hon sa. Henrik Lundh kom in i rummet och lämnade det. Han och Ulvenhag åkte i polisbil
till Oxelösund; de talade inte om händelsen. Han blev sedan inkallad till Linde och fick höra Löfs påståenden om vad som hände. – Han hörde inte att Löf fällde de yttranden till honom och till den som hon talade med i telefon som hon påstår. Det kan ha gått honom förbi om hon kallade honom för ”din sjuka jävel”; deras jargong var sådan att det inte hade varit något exceptionellt.

Henrik Lundh

Linde: Han satt vid datorn, läste information och skrev ner informationen. Han hörde ett ljud som han uppfattade kom från att en mantel på ett vapen släpptes fram, men han reagerade inte på det. Han hörde inte heller någon säga något. Han och Löf åkte iväg i polisbil ca 15 minuter. Han gick till fotvården. Han blev kontaktad av Löf och Hägglund. Löf uppgav att Wirén hade haft sitt vapen riktat mot henne och gjort en blindavfyrning. Han uppgav för Löf och Hägglund att han för sin del inte hade uppfattat att detta hade skett och att han skulle anmäla saken hos sin chef. Han kallade in Wirén till stationen och berättade vad Löf hade sagt. Wirén sa att han hade haft sitt vapen riktat mot golvet vid dörren och släppt fram manteln.

David Lindhe

– Det är skillnad på ljuden från att manteln släpps fram och från att blindavfyrning sker.

Linde tycker att han kan skilja på detta. Han tycker däremot att det är svårt att höra skillnad på ljuden från att hanen slackas och från att blindavfyrning sker. Ulvenhag: Han stod vid klädskåpet för att byta till långkalsonger. Löf satt på stolen vid dörren och talade i mobiltelefon. Wirén stod vid skrivbordet. Ulvenhag hade ryggen mot Löf och Wirén. Han hörde ”ett klick” bakom sig. Ljudet kan ha kommit från att en mantel släpptes fram, att en hane slackades eller att en blindavfyrning gjordes; ljuden låter likadant. Det kan också ha kommit från något annat än ett vapen. Löf sa ”vad gör du din sjuka jävel” och skrattade. Ulvenhag vände sig om.

Wirén stod då vänd mot Löf. Ulvenhag såg inte vapnet i Wiréns hand. Till den Löf talade med i telefonen sa hon ”din blivande fru höll på att bli ett huvud kortare” och skrattade. Också Wirén skrattade. Till den hon talade med i telefonen sa hon sedan ”vi får prata senare”. Ulvenhag uppfattade incidenten som en skämtsamhet. Ulvenhag och Wirén åkte till Oxelösund. Löf ringde till honom och frågade vad han hade uppfattat om vad som hade hänt. Det kändes olustigt och han sa till Löf att situationen var obehaglig och tråkig. Det var inte själva händelsen som han hade upplevt som obehaglig; han hade ju inte uppfattat det som hon hade uppfattat. Han sa att det var bättre att han och Wirén kom in till stationen så att samtalet kundeföras där.

De åkte till stationen. Han fick vänta en stund. Sedan uppgav Linde att anmälan gjorts om något som hade inträffat under arbetspasset. Han talade senare med Löf per telefon, varvid Löf uppgav att Wirén hade riktat pistol mot henne. Hägglund: Han befann sig i polishuset och talade med Löf i telefon. Han hörde en blindavfyrning i telefonen. Han är helt säker på att det var en blindavfyrning och inte en mantel som släpptes fram eller en hane som slackades. Till någon i rummet sa Löf ”vad fan håller du på med din sjuka jävel”; Hägglund hörde därefter att Wirén skrattade. Till Hägglund sa hon ”jag fick just ett skott i pannan” och ”din blivande hustru höll just på att bli ett huvud kortare”; hon lät arg och skrattade inte. Han blev rädd och upprörd och sa ”jag kommer ner” men hon sa ”det är lugnt, vi tar
det i kväll”. Vid 15-tiden kontaktade hon honom; de sammanträffade. Hon berättade att Wirén hade siktat på hennes huvud och gjort en blindavfyrning. De kontaktade Linde och berättade för denne vad som hänt.

Tingsrätten behandlar inledningsvis frågan huruvida det är styrkt att Wirén med uppsåt riktade vapnet mot Löfs huvud. Eftersom vapnet var endast ca en meter från Löf när Wirén höll det med rak arm
finns enligt tingsrättens bedömning inte utrymme för att Löf kan ha fått intrycket att vapnet var riktat mot hennes huvud trots att det i själva verket var riktat mot nederkanten på dörren. Löf har gjort ett tillförlitligt intryck. Någon anledning för henne att oriktigt beskylla Wirén för att ha riktat vapnet mot hennes huvud har inte framkommit. Löfs uppgifter vinner stöd av Hägglunds uppgifter; också denne har gjort ett tillförlitligt intryck.

Hennes uppgifter vinner också stöd av Ulvenhags uppgifter om vad hon yttrade i rummet. Löfs uppgifter ska läggas till grund för bedömningen. Det är styrkt att Wirén riktade vapnet mot Löfs huvud. Utredningen medger slutsatsen att Wiréns syfte med denna omdömeslösa åtgärd inte var att hota Löf utan att skämta med henne; åtgärden måste ha vidtagits i stundens ingivelse och utan varje övervägande om det lämpliga i att skämta på detta sätt. Det är styrkt att Wirén hade uppsåt till sitt handlande.

Tingsrätten övergår till att behandla frågan huruvida det är styrkt att Wirén – när han riktade vapnet mot Löfs huvud - gjorde en blindavfyrning. Löfs uppgift om att Wirén inte släppte fram manteln utan gjorde en blindavfyrning är väl förenlig med att Wiréns syfte var att skämta med Löf. Uppgiften vinner också stöd av företagen syn på aktuellt vapen; skillnaden mellan aktuella ljud från vapnet är tillräckligt stor för att det ska vara möjligt att skilja mellan dem. Löfs uppgift vinner också visst stöd av Hägglunds uppgifter, låt vara att Hägglund hörde ljudet från vapnet i telefon och att utrymme därmed finns för att han misstog sig. Varken Linde eller Ulvenhag har sagt sig vara säker på vilket ljud de hörde. Tingsrättens slutsats av allt detta är att Löfs uppgifter ska läggas till grund för bedömningen. Det är styrkt att Wirén gjorde en blindavfyrning när han riktade vapnet mot Löfs huvud.

Av Löfs uppgifter framgår att hon blev rädd när Wirén agerade som tingsrätten nu har funnit styrkt. Wirén måste ha insett att Löf uppfattade hans agerande som ett hot. Han måste också ha insett att hotet var ägnat att hos henne framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person. Dessa omständigheter omfattas därmed av hans uppsåt.

Åtalet är styrkt; Wirén ska dömas för olaga hot.

http://www.divshare.com/direct/23512484-295.pdf

Den dömde brottslingen, Fredrik Wirén, har bytt efternamn till Frödin:

Förnamn:     Carl Åke Fredrik
Tilltalsnamn:     Fredrik
Efternamn:     Åkesson, Wirén, Frödin
Gatuadress:     Bagaregatan 13 lgh 1001
Postnummer:     611 31
Postort:     Nyköping
Kommun:     Nyköping
Födelsedatum:     1976-10-13
Född som Carl Åke Fredrik Åkesson 13/10 1976 i Sandviken (Gävleborgs län, Gästrikland).

Fredrik Wirén Frödin

Den som knyste ut Fredrik:
Förnamn:     Lisbeth Marianne
Tilltalsnamn:     Lisbeth
Efternamn:     Frödin
Gatuadress:     Västra Kvarngatan 24
Postnummer:     611 31
Postort:     Nyköping
Kommun:     Nyköping
Födelsedatum:     1943-01-05

Lisbeth Frödin

Världens mest anmälda poliser infiltrerar FN - Ann-Marie Orler korrumperar världen

Världens mest anmälda polis blir FN-chef!

Skämten avlöser varandra inom polismyndigheten och går nu även utanför gränserna. Kapten klänning (Göran Lindberg) kämpade för polis-kvinnans rätt att inte bli tafsad på utav kåta kollegor. Linberg avslöjades som hallick och sexköpare.

Ann-Marie Orler är polis och ny chef över FN:s poliskår. Sveriges kriminella regering vet hur dom skall korrumpera både EU och FN. Sveriges poliser är världens (per capita) mest anmälda polis. Och, det är inte pga att det råder ”demokrati” i Sverige utan polisen här är en kriminell organisation, punkt!

Varför skickades inte Göran Lindberg till FN?

Polis Ann-Marie Orler hjälper fascist-pedofilerna i Sveriges regering att mörka sina brott.

Förnamn:     Karin Ann-Marie
Tilltalsnamn:     Ann-Marie
Efternamn:     Orler
Gatuadress:     Selångergränd 5
Postnummer:     162 53
Postort:     Vällingby
Kommun:     Stockholm
Församling:     Vällingby
Födelsedatum:     1961-06-30

Förnamn:     Jorma Ensio
Tilltalsnamn:     Jorma
Efternamn:     Orler
Gatuadress:     Selångergränd 5
Postnummer:     162 53
Postort:     Vällingby
Kommun:     Stockholm
Församling:     Vällingby
Födelsedatum:     1951-03-14