Svenska åklagare och domare använder häktning som ett tortyr-verktyg

"Det är domarna som är ansvariga för den tortyr som varje dag pågår i våra häkten"

Publicerad 2014-04-01

DEBATT - av advokaterna Sargon De Basso, Johan Eriksson, Björn Hurtig, Magnus Johansson, Jens Lapidus, Peter Lindqvist och Johan Åkermark

Sverige har ett flertal gånger besökts av internationella tortyrkommittéer. Vid samtliga besök har frågan om användandet av restriktioner kommit upp och Sverige fått kritik.
Anledning är given. Användandet av restriktioner vid häktningar är rekordhögt i Sverige i förhållande till andra jämförbara länder. I till exempel Danmark används restriktioner i cirka tre procent av fallen. I Norge satt endast en person häktad med långvariga restriktioner under 2012. I Sverige används restriktioner för 45 procent av alla häktade!
Restriktioner är ett finare ord för isolering. Den misstänkte placeras i ensamhet och får bland annat inte ta emot besök eller ringa telefonsamtal. Det handlar om att skära av den misstänktes alla kontakter med omvärlden.
Ett antal forskningsrapporter visar att isolering av häktade leder till psykisk ohälsa. Många som sitter isolerade uppvisar kognitiva svårigheter. Allt från minnesproblematik, bekymmer att bibehålla koncentration och uppmärksamhet eller en generell kognitiv tröghet. Detta försämrar deras möjligheter att försvara sig när deras mål sedan ska avgöras i domstol.
Till detta kommer att Sverige, som ett av få länder, inte har någon bortre gräns för hur länge någon kan sitta häktat i isolering. I ett nu aktuellt fall har en 21-årig person suttit häktad i tre år med fulla restriktioner.
Den rapport som Riksåklagaren beställde och som redovisades för några veckor sen, har en god avsikt och ett antal av förslagen syftar till att komma till rätta med problemen. Men Riksåklagarens arbetsgrupp föreslår också att det bör införas möjlighet till straffrabatt vid erkännanden och att det bör finnas möjlighet att hålla ett ingående förhör med den misstänkte redan vid häktningsförhandlingen.
Dessa förslag är djupt oroväckande.
Enligt vår erfarenhet ökar benägenheten till så kallade falska erkännanden när människor sitter häktade. Den misstänkte vill ta sig ur den direkta pressen som häktningen med isolering innebär. Att i det läget dessutom premiera erkännanden under häktning är därför mycket farligt ur ett rättsäkerhets­perspektiv.
Förslaget att tillåta ingående förhör redan under häktningsförhandlingen vittnar om en dålig förståelse för principerna om en rättvis rättegång. Som exempel kan nämnas att den misstänkte då kommer att utsättas för förhör inför en domare utan att på något sätt ha fått ta del av förundersökningen eller få en full förståelse för vilka misstankar som riktas mot honom.
Kritiken av isoleringens negativa konsekvenser är i första hand inte riktad mot åklagarmyndigheten utan mot svenska domstolar. Det är domstolarna som fattar häktningsbesluten och ger tillstånd till åklagarna att meddelarestriktioner.
Vid en snabb genomgång av författarna och referenter till Riksåklagarens rapport så lyser domarkåren med sin frånvaro. Inte heller i den offentliga debatten har vi sett en enda rådman som finner det ange­läget att diskutera frågan. Detta trots att hela häktningsfrågan ägs av domstolarna och vi andra bara kan ha åsikter i sammanhanget.
All problemlösning bygger på att erkänna ett problem och vilja åtgärda det. Vi ser problem med de senaste årens utveckling – med de extremt långa häktes­tiderna och de plågsamma isoleringarna. Men vår mening gör ingen skillnad så länge domar­kåren är till freds med rådande situation.
I slutändan är det naturligtvis en fråga för lagstiftaren, det vill säga riksdagen, att förändra de extrema regler som Sverige har i dag beträffande isolering av ännu ej dömda människor. Under tiden är det emellertid domstolarnas sak att se till så att de befintliga reglerna tillämpas på ett humant sätt i enlighet med de konventioner som Sverige ingått.
Vi kallar det som pågår varje dag i Sveriges häkten för tortyr. Och just nu är det bara domarna som kan få stopp på den.

Sargon De Basso, Advokatfirman Defens
Johan Eriksson, Försvarsadvokaterna

Björn Hurtig, Advokaterna Hurtig & Partners

Magnus Johansson, Advokaterna Hurtig & Partners
Jens Lapidus, Försvarsadvokaterna

Peter Lindqvist, Advokatfirman Defens

Johan Åkermark, Försvarsadvokaterna

Debattartikeln är också publicerad i Aftonbladet.

7 comments

corruptio tis, 2014-04-01 11:24

Mycket bra!

• besvara
• Anmäl som opassande 

Håkan tis, 2014-04-01 12:53

Största felet med häktningsgrunderna är recidivfara.På den grunden kan man hålla folk häktade hur länge som helst.Det har till och med uttalats att det är positivt att hålla folk häktade på den grunden.Javisst,men hur skall den häktade kunna bevisa att han inte kommer fortsätta med brottslig verksamhet.Domstolarna köper alltid den häktningsgrunden av åklagarna

• besvara
• Anmäl som opassande 

Kristina Svartholm tis, 2014-04-01 13:22

Jag menar att även åklagarna måste ställas till svars för det som pågår. Det är ju åklagarna som begär restriktionerna. (Jfr även SPT:s och CPT:s rapporter, 2008 resp. 2009.)
Att domarkåren saknas bland författarna till rapporten får väl för övrigt främst skyllas på beslutet om arbetsgruppens sammansättning, fattat av Riksåklagare Anders Perklev. Till en början bestod gruppen av sju åklagare och tre andra personer (en representant vardera för polisen, advokatkåren resp. kriminalvården); senare tillkom Brå. En representant för domarkåren liksom för KRIS eller liknande, dvs med egen erfarenhet av att sitta i häkte, hade givit bättre balans i gruppen.

• besvara
• Anmäl som opassande 

Fredrik tis, 2014-04-01 13:24

Det här kommer aldrig att ändras! Man kommer inte att göra något åt tortyren med isolering för icke dömda i Sverige. I Sverige ändras väldigt lite av saker som är fel, inte fungerar man låter det helst vara som det är. Ja menar det här med häktena har varit på tapeten i många år 10-20-30-40 år har det varit aktuellt med att se över häktning med restruktioner (tortyr) men ingenting händer villkoren för häktade förbättras ej, precis som med allt annat som inte fungerar rättpsyk utan tidsbestämdhet man vägrar sätta upp oberoende gransknings myndigheter för myndigheter rättsväsende kriminalvård mm.
Det har varit lite mer kritik på sistone än innan för tortyren men precis som varje gång innan så kommer ingenting att ske nu heller. Varför är det såhär i Sverige när något är fel eller inte fungerar så händer inget ingen vill göra någonting åt det? man vill ha kvar det som är, är man rädd för förändringar kan det vara en orsak?

• besvara
• Anmäl som opassande 

Erik Gertkvist tis, 2014-04-01 14:49

Själv tänker jag på det svenska systemet för skattebrottslighet. Alla var helt överens om att rejäla böter från Skatteverket kunde kombineras med åtal för skattebrottslighet. Tills plötsligt en dag svenska domstolar upptäckte att det stred mot Europakonventionen.
Detsamma kommer troligen hända rörande häktningar. Vad som krävs är ett praxisskapande mål från någon som suttit häktad i tre månader med restriktioner trots att polisen samlade in all bevisning första veckan. Synd bara att det kommer ta något decennium, och att frågan är helt död inom Sveriges gränser.

• besvara
• Anmäl som opassande 

Henrik tis, 2014-04-01 14:55

Man ska ge åklagaren arbetsro. Därför ska restriktioner få tillåtas.

• besvara
• Anmäl som opassande 

Janne tis, 2014-04-01 15:01

Beror det inte oftast på lathet från försvararna - att de inte motbevisar påståenden om skäl för restriktioner? Finns fler än 2 i en rättssal.

• besvara
• Anmäl som opassande